Ivar Lo-museet, en presentation

Ungefär ett år efter Ivar Lo-Johanssons död den 10 april 1990 omvandlades hans arbetslägenhet på Bastugatan 21 i Stockholm till ett litterärt museum. Omvandling är för mycket sagt, eftersom arbetslägenheten sedan ett drygt halvsekel redan hade karaktär av museum . Ivar Lo-Johansson hade nämligen inte gjort några egentliga förändringar sedan han flyttade in 1934. På femtiosex år hade endast tillkommit ny konst på väggarna, och fler böcker i bokhyllorna; hans egna i översättning till trettiotalet språk. Ser man till utanverket är Ivar Lo-Johanssons enkla arbetslägenhet inte mycket till museum; vad den mest rymmer är arbetstimmar. Men eftersom det stått praktiskt taget oförändrat i sextiofem är det också något av en tidskapsel; en liten sådan visserligen, men en som rymmer ett desto större livsverk. Eftersom hyreslägenheterna i fastigheten hade hunnit ombildas till bostadsrätter, dyra sådana, inte minst på grund av den hänförande utsikten över Riddarfjärden och centrala Stockholm, köptes arbetslägenheten av Svenska Lantarbetareförbundet 1990, som i all framtid kommer att betrakta Ivar Lo-Johansson som sin författare. Från och med 2002 ägs den av Kommunalarbetareförbundet, där numera lantarbetarna ingår. Ivar Lo-sällskapet, som bildades en kort tid efter hans död, förvärvade hans bostadslägenhet, även den en etta, på samma våningsplan. Alla lägenheter i huset är ettor, förutom den ateljevåning som ligger högst upp, och Ivar Lo blev faktiskt erbjuden den etta som är belägen mellan hans arbetslägenhet och privatbostad, men han tackade nej med motiveringen att han "ville ha en bit att gå till jobbet".

Läs vidare om museet i "Storgården som blev en enrumslägenhet".

Interiör från museet.